loading

Loading, please wait...

18 nov 2014, Bwindi Inpenetrable National Park, Uganda

Idag ska det ske. Vi har kommit långt för att besöka våra släktingar i Afrikas ännu ogenomträngliga skog. De dimhöljda bergens gorillor. Vi som är miljarder, de som är några hundra. Men idag hoppas vi på ett möte i varsin jämnstor grupp. Vi var tidigt uppe, såg solen gå upp över bergen. Schimpanserna kunde höras hoa i dalen. Det var spänd förväntan vid frukosten, flera hade sovit oroligt. Vi tittade ut över skogen. PG använde kikaren. Såg det inte ut som en gorilla i ett träd låångt där borta?? Omöjligt, men ändå, visst såg det så ut.

Ner till parkens ingång och besökscentrum. Vi får kort information och delas in i grupper, min grupp ska besöka gorillagruppen Mubares som varit habituerade längst, sen 1992, men de har nyligen genomgått ett generationsskifte, den gamle ca 40-årige silverryggen dog och några av de äldre honorna gav sig då iväg, några har yngre tillkommit. En yngre hane leder nu gruppen om 9 gorillor. En stadig stav behövs när vi ska ta oss uppför bergen. Med början på 1450 möh går vi över en bäck, sen sluter sig grönskan omkring oss och vi börjar sträva uppför mot de 2000 möh som de skogstäckta bergen är. Efter ca 45 min uppför öppnar sig en glänta, några (däribland jag) hinner få se en jätteturako (Corythaeola cristata, Great blue turaco) på en gren där, kul. En del börjar misströsta, ska dom orka ända fram? Hur långt borta är gorillorna? 10 min senare en ny glänta där vi kan se ner över motsatta bergssidan där vår lodge ligger. Efter ytterligare ca 45 min slingrande uppför kommer vi fram till en stor glänta med mark i samma nivå, inte långt från bergsryggen, vi förstår på guiderna att något är på gång. Dom pekar, där i ett träd (!) sitter vår första gorilla, är det sant! Den äter en näve epifyter. Vi dricker och sätter ifrån oss ryggsäckarna, nu börjar vår timme, som ett naturprogram, men i verkligheten.

Den förste vi sen får syn på är den unge silverryggen som förvånat tittar upp, gömd under sin måltid, den färska grönskan. Inser att det blir en fotografisk utmaning, sol-mörker, motljus, dolda, skärpa på dom svarta kropparna när grönskan ligger närmare… Men till slut (5 min) kommer han ut, vänder oss ryggen, rutan fylls av andra ivriga händer. Han sätter sig sen öppet och njuter av grönskan ett par minuter, vi är nära det känner man än mer när man ser hela kroppen. Nu går vi närmare en av honorna som flyttar på sig.

Ett par honor visar försiktigt intresse för oss, två av kvinnorna får varsin liten klapp på ryggen. De var lite efter oss andra på jakt efter nästa ätande gorilla. Det gäller att koncentrera sig på upplevelsen, miljön, kontakten med gorillorna, de tittar faktiskt på oss ibland. Annars känns det mest som ett arbetsplatsbesök (vilket inte är illa), vi är här för att titta på hur de har det i sin dagliga aktivitet. Ett par tre gånger per vecka får de ett timmeslångt besök, de bryr sig inte, vi får lov att dela deras utrymme. Vi får komma mycket nära, enstaka tillfällen bara nån meter. Häftigt, men tiden går fort, snart försvinner de uppåt och vi neråt, silverryggarna går åt skilda håll (gorillan och de mänskliga).

På vägen ner är vi upprymda, någon blomma kan avbildas, vi äter lunch med lite utsikt. Tar oss ner genom den branta terrängen. Väl nere hittar jag några fina fjärilar. Efter välbehövlig dusch ägnas eftermiddagen åt kontemplation i lodgens trädgård, för några av oss med fågelskådning (när inte naturen fick en dusch). Vi är tacksamma för vad vi fått uppleva, det var väl värt ansträngningen.

Junonia gregorii Gregori's Brown Pansy
Bronssolfågel Nectarinia kilimensis kilimensis Bronze Sunbird
Svartöga Thunbergia alata

Fritt från wikipedia:
Bwindis ogenomträngliga nationalpark ligger i sydvästra Uganda. Parken är en del av Bwindis ogenomträngliga skog, och ligger längs gränsen till Kongo intill Virunga nationalpark och intill Rift Valley. Den omfattar 331 km² regnskog och innehåller både bergsskog och låglandsskog. Parken är kanske mest känd för bergsgorillorna. I parken bor nästan 400 bergsgorillor, ungefär hälften av världens totala bestånd. Bwindi nationalpark blev 1994 uppsatt på Unescos världsarvslista.

Området är idealiskt för att studera primater och fåglar, särskilt när det gäller schimpanser, näshornsfåglar och turacofåglar. Skogen är ett av de rikaste ekosystemen i Afrika, och är hem för mer än 120 däggdjursarter, 346 fågelarter, 202 fjärilsarter, 163 trädarter, 100 ormbunksarter och flera utrotningshotade djur.

Bergsgorilla, Gorilla beringei beringei är en underart till den östliga gorillan som tillhör familjen människoapor bland primaterna. Den lever, i större utsträckning än övriga gorillor, på marken och livnär sig i motsats till sina släktingar främst av blad. Bergsgorillan förekommer i två från varandra skilda områden i östra Afrika, i Virungabergen samt i Bwindis ogenomträngliga nationalpark. Den sistnämnda populationen betraktas av vissa auktoriteter som självständig underart. Bergsgorillans bestånd uppskattas till cirka 8-900 individer 2011.

Bergsgorillor har liksom alla gorillor en kraftig kroppsbyggnad. När de står upprätt når hannar en höjd omkring 1,75 meter medan honor ungefär är 1,50 meter höga. Hannar är med en genomsnittlig vikt av 160 kilogram ungefär dubbelt så tunga som honor som väger ungefär 90 kilogram. Enskilda individer kan vara flera kilo tyngre. Armarnas spannvidd för hannar ligger vid 2,30 meter. Pälsens färg är svartaktig. Bergsgorillan skiljer sig från sin närmaste släkting, östlig låglandsgorilla, genom kortare armar och långa silkeslena hår. Dessutom är den lite mindre än den andra underarten.